Dag 345. Återbesöket slut

Det var nog lika bra att jag åkte in idag, för de tog det på stort allvar. Läkaren jag träffade på vårdavdelningen sa att han - trots stor erfarenhet av att bedömma just detta - inte kunde avgöra om det var läckage alternativt brock på pulsådern eller inte. Han skickade därför ner mig på ultraljud, vilket visade att det "bara" är en stor blodansamling ut mot höften. Hur som helst bara ont och inget farligt, så jag slapp en operation till. Hade det varit läckage idag också så hade de fått öppnat upp och sytt pulsådern, men det behövdes alltså inte. Nu är jag hemma igen.

Jag träffade ett par mysiga farbröder idag. En ena hade varit på besök hos sin cansersjuka fru tidigare i veckan och börjat må dåligt där. Under tiden han var igång med att bli inlagd pga hjärtat avled hustrun. Tänk så livet kan vara.

Dag 345. Återbesök

Det gör faktiskt ont i ljumsken, så idag på lördagsmorgonen ringde jag in till kardiologens vårdavdelning och frågade om det skulle vara så. De tyckte inte det lät så farligt, men bad mig komma in och få det kollat. Jag åker strax.

Dag 343. Mig i genomskärning

Igår eftermiddag blev jag utskriven från sjukhuset, men jag hade ju permission över natten och på förmiddagen.

När jag blivit utskriven gick jag förbi röntgen och fick kopia av mina bilder från CT-skanningen. Rätt intressant att se sig själv i genomskärning... Bilden här intill är av mig.

Egentligen är det mer som att se på film än på enstaka bilder. 2400 röntgenbilder är det och de är sammansatta så att man kan följa vägen genom kroppen. För att se ett exempel från Youtube (inte av mig dock) klicka här.

Dag 342. Kroppens återhämtningsförmåga

Igårkväll när jag gick och lade mig mådde jag rent utsagt skitkass. Men idag på morgonen är jag bara lite stel och mår annars prima. Fantastiskt vad kroppen klarar av! Det gör nästan inte alls ont idag.

Dag 341. Kranskärlsröntgen idag

Idag har jag fått röntgat hjärtats kranskärl. Resultatet av undersökningen var positivt, dvs jag har inte tillstymmelse till förträngningar i kranskärlen (eller med andra ord - jag har ingen åderförkalkning).

Trots det positiva utfallet har jag haft en riktig skitdag. Jag kom in på UMAS strax före 8 i morse och fick komma in till operation direkt. Kranskärlsröntgen gör man på samma sätt som när man får ballongvidgning, dvs man går in via ljumsken och rotar runt i hjärtat. Innan sa de att det inte skulle kännas alls, för man är bedövad (lokalbedövning i ljumsken). Det stämde inte alls, för det gjorde ont när läkaren skar och det gjorde ont när han rotade runt i såret med slangarna som gick upp till hjärtat. Läkaren sa att man har två typer av nervtrådar, den ena typen uppfattar smärta och den andra uppfattar beröring. Det skulle vara den typen som uppfattar smärta som skulle vara bedövad och jag kunde känna beröring. Om det bara var beröring jag kände idag så vet jag inte vad smärta är... Fast jag ska inte överdriva, det var totalt sett inte värre än att gå till tandläkaren. Men lite avundsjuk blir man ju på grannen i sängen bredvid som inte kände något alls...

När jag kom tillbaka efter operation (typ efter 20 minuter) fick jag ligga i fem timmar med tryck. Helt stilla med raka ben och ont gjorde det hela tiden (fast inte så mycket). Tur jag hade Ipoden med och laddad med ljudböcker. När de fem timmarna gått och tryckförbandet skulle loss svullnade hela ljumsken upp och det blödde. Oj vad snabbt tryckförbandet kom tillbaka. Imponerande fart av syrrorna! Jag frös så jag skakade, så jag fick flera filtar på mig. Syrran Susanne ska ha en stor eloge för den fina servicen.

Jag blev flyttad upp till vårdavdelningen och fick först åka hem vid åttatiden. Så det blev en bra mycket längre dag än jag räknat med. Imorrn får jag komma tillbaka för kontroll.

Tydligen har det inte hänt på UMAS på ett och ett halvt år att ett sår gått upp när trycket tas bort, men jag hörde att det hände på en patient igår, det hände på mig idag och en halvtimme efter mig hände det för min sänggranne (han som inte hade ont tidigare). Sänggrannen blev inlagd, så det var nog värre för honom.

Dag 337. Snart dags

När jag var yngre blödde jag mycket näsblod och även nu när jag är vuxen blöder jag ibland när jag är förkyld eller riktigt trött. Jag har frågat operationsläkarna om det betyder något för val av operationsmetod eller annat, men inte fått svar ännu. Min kardiolog säger att det bästa man kan göra är att bränna bort blodkärlen i näsan och det låter väl ok, fast jag blöder rätt långt upp i näsan.

Igår ringde de från Lund och erbjöd mig en tid för operation om ett par veckor, men jag tackade nej. Nu är jag inställd på operation i maj och både mitt och min frus jobb är rätt beroende av att det är under sommaren som jag är sjukskriven. Som det ser ut nu kommer jag in till Lund någon gång i perioden 4-15 maj.

Det börjar kännas ordentligt att det närmar sig, men jag är inte ett dugg nervös. Snarare tycker jag det är intressant - och lite spännade - med all teknik kring undersökningarna.

Det känns verkligen att man bli väl omhändertagen. Jag är glad att jag bor i Sverige och inte i ett utvecklingsland.

På måndag/tisdag är det två heldagar med undersökningar på UMAS.

Dag 331. Alla hjärtans dag

"Alla hjärtans dag" ger onekligen lite andra assosiationer i år än tidigare... Hur som helst ser det ut till att bli en fantastisk skånsk vinterdag med en decimeter snö, sex grader kallt och fullt solsken.

Jag önskar alla en fantastisk dag!

Dag 327. Oj vad mycket undersökningar

Nu har jag fått kallelse till en hel drös undersökningar:
- Datortomografi/CAT scan/skiktröntgen
- Blodprovstagning
- Lungröntgen
- Andningsprov (som tydligen heter Vitalogram...)
- Kranskärlsröntgen

Känns rätt bra att man blir så genomkollad. Tryggt.

Dag 319. Google-grupp

Idag skapade jag en google-grupp för oss som är något yngre och är hjärtpatienter. Vore skönt att ha andra i samma situation att diskutera hjärta, familj och karriär med. Välkommen om du tycker du platsar.
http://groups.google.se/group/hjarta-familj-och-karriar